Börjar jobba snart

Vilket känns skitläskigt. på ett sätt är det bra och roligt, nämligen det att det är bra och roligt på mitt jobb. I övrigt känns det bara skitkonstigt att jag inte ska vara med Sigge hela tiden. Vi är som sammanvuxna nu. Lite känns det som att jag ska lämna tillbaka honom nu. Sen kommer jag på att jag ju faktiskt får jobba hemma varje onsdag och då kan jag pussas lite när som helst. En vecka kvar. Det är känns märkligt att den här tiden redan är över, att en annan tar vid. Och jag tänker redan på en ny bebis, som jag vill vara hemma med. Ska dock inte försöka göra den ännu. Men tänka kan man ju.