Dippar

Ibland, i livet, är allt så jävla mycket skit bara. Man är trött. Man är arg. Man gråter väldigt mycket. Då önskar jag mig någon som kunde komma hem till mig, ta hand om bebin men framför allt om mig. Som stryker mig över pannan, lyssnar på gråten och kommer med konstruktiva lösningsförslag. Men det ser mest ut som en önskan. I stället, självmedicinering; två glas rött, ett badkar, boursin, brie och digestive. Sova tidigt. Hoppas på ny energi.

Den första beskrivningen stavas egentligen mamma. Men hon bor inte här. Den andra stavas Ica och överbliven halv vinflaska från helgen. Den får som duga.