Bu
Sigge är fortfarande dålig, vi åkte till sachsska idag och han bara hängde där, alldeles slö. Sen fick vi åka hem med instruktionen att få honom att äta lite. Inget var gott. Bara välling. Sen däckade han igen och sov och sov och sov. Sen spydde han som en liten fontän. Då ställde vi i morgondagens resa till Chicago. Nu sover han och jag vakar som en hök med vattenflaska så fort han vaknar till. Han spyr mer. Fyra dagar. Ibland är det alldeles hemskt att vara en mamma. Man gråter lite då.
4 Comments:
Hoppas det har lugnat ner sig. Jag blev också alldeles knasig när det var något fel på barnen. Jag brukade lugna ner mig med att tänka på hur jag skulle pratat med någon annan om denna andra skulle frågat mig till råds om sitt barn.
Annars tror jag det är bra om man inte är alltför lugn. Man kan inte slå sig till ro med ett råd om man känner att något är fel. Det är bara att vara en tjatig morsa tills man känner att det är rätt tycker tanten.
Jag tror också på att lita på magkänslan. Känns det fel ska man lyssna på det. Sen vet jag att det inte är någon allvarlig fara med magsjuka i västvärlden, bara man är uppmärksam på uttorkning. Men man blir ju ledsen ändå.
Oh no. Hoppas han har kryat på sig nu å att det kommer nya Chicagomöjligheter.
Tack! Nu mår han bra igen, och jag är i Chicago utan dem. Har visserligen roligt men LÄNGTAR ihjäl mig efter dem. Snart snart hemma igen.
Skicka en kommentar
<< Home