Idag har jag tänkt lite grann på att det faktiskt är en bebis som ska komma. Har lite svårt att fatta det. Och att jag blir tvåbarnsmor om en månad. Hur gör man det? Kommer det dröja fem år innan jag får vara i fred igen? Vad ska Sigge säga?
Längtar nu även efter bebisen, inte bara minskad nivå av plågor. Och sommar. Och landet. Vin. Så småningom kläder som passar. Hurra! Livet kommer att komma tillbaka. Ganska snart!
Längtar nu även efter bebisen, inte bara minskad nivå av plågor. Och sommar. Och landet. Vin. Så småningom kläder som passar. Hurra! Livet kommer att komma tillbaka. Ganska snart!
posted by Bitter at 19:09
3 Comments:
Trevligt att se att du låter lite mera hoppfull nu. Och det där med två barn. Jag tyckte inte att det var jobbigare med två än med ett barn. Åtminstone inte på lite sikt. Framför allt så hade de så roligt med varandra, och det har vi sett att våra barnbarn också har med varandra. Ja, tanten blir nästan lite nostalgisk här där jag sitter med min man och lyssnar på proggkonserten i P4. På sjuttiotalet var våra äldsta barn lite drygt 10 år.
Åh ja, det förstår jag! Nostalgi är fint. Jo, vi tror nog att de kommer ha väldigt roligt med varandra, men jag undrar lite hur man hanterar dem bägge i början. Men självklart lär man sig efterhand. Ingen större oro egentligen.
Jag läste sagor för vårt stora barn samtidigt som jag ammade och hon matade nallen med nappflaska. Det är väl viktigt att den stora inte känner sig utesluten. Sen kan ju pappa göra lite extra med den stora. Vi har i alla fall inte haft bekymmer med storasyskon som biter och slåss även om man hör talas om det. Hälsar tanten.
Skicka en kommentar
<< Home