Igår i bilen, på väg till landet, var Sigge så ledsen. Jag trodde han försökte bajsa men hade ont så vid Grisslingebadet stannade vi en stund. Jag tog mitt ledsna barn i famnen och belönades av ca en liter kräk. ALLA mina kläder dränktes. Naken fick jag byta om på parkeringen. Sen kräktes han två gånger till innan vi var framme och min man och hans far chauffören var övertygade om att han var magsjuk och att vi borde åka hem igen. Men jag, som är uppvuxen i familjen som uppfann åksjuka, tvivlade icke. Två minuter efter vi stannat mådde han hur bra som helst. Nu ligger större delen av våra kläder i spänner med vatten. Måste ha något att åka hem i också.
Men nu är vi här och det är fantastiskt. Önskar så att jag kunde hjälpa till och göra vårfint. En kan säga att det skulle behövas.
Men nu är vi här och det är fantastiskt. Önskar så att jag kunde hjälpa till och göra vårfint. En kan säga att det skulle behövas.
2 Comments:
Tanten känner igen. Tur att det växer bort det mesta i alla fall. Men minns hur det var som liten.
Usch, jag minns också hur det var. Alltid må illa. tre barn i baksätet. Alla spydde. Blä.
Skicka en kommentar
<< Home