Och hälsan då?
Jo men, tackar som frågar. Faktiskt ganska bra. Det beror ju förstås vad man jämför med, men om man jämför med den förra graviditeten så är det strålande. All foglossning som kom den här graviditeten är nu borta. Så gott som i alla fall, kan känna små ilningar emellanåt, men det känns som om det kommer försvinna snart. Däremot är den skada (?) som jag fick under förra graviditeten/förlossningen (?) tillbaka. Har inte känt av den så mycket under graviditeten men nu är den här med besked. Det gör ont på samma ställe, vid samma rörelser. Mer nu än i september innan jag blev gravid igen, men det känns som om det kan komma att avta. Det gör att jag fortfarande går väldigt långsamt och knackigt. Det gör ont. Jag ska försöka med kiropraktorn och se om hon kan göra något åt det. Har fått tips om en massör också. Men denna skada är nog inte foglossningen som sitter kvar, jag tror att en nerv är i kläm. Ska se om jag kan ta en ortoped som är intresserad av sitt yrke den här gången. Men allt det där blir till hösten, måste läka resten först.
Och så är det ju såret från snittet. Det går nog rätt bra. Det gör ju ont ibland förstås, det känns lite skumt ibland, har ingen känsel på vissa ställen, och på andra är det väldigt obehagligt med beröring, men jag har läst på internet att det är vanligt och oftast försvinner så småningom om, så jag väntar ut det.
Annars är allt annat borta! Halsbränna, nästäppa, sömnapnéer, andningsvårigheter. Rubbet! Jag är mycket glad och tacksam över detta.
Och idag hade jag tappat de första 10 kilona (ink bebi). Har en sisådär 26 kvar (minst 22 i alla fall) kvar. Det kommer vara fint att tappa dem av framför allt tre skäl:
1. min rygg, mina knän och mina höftleder gillar inte tyngden något vidare
2. Vill ha mina fina kläder i garderoben. Öppnade den och tittade lite förut. Stängde fort, det är ingen idé att prova ännu. Tar det när vi är åter i stan 18 augusti.
3. Min frisör (sedan ÅTTA år), frågade häromdagen när jag skulle föda. En vecka för sent liksom.
Så jag har det faktiskt ganska bra! Om man jämför alltså. Och mitt glas är ju alltid halvfullt...
Och så är det ju såret från snittet. Det går nog rätt bra. Det gör ju ont ibland förstås, det känns lite skumt ibland, har ingen känsel på vissa ställen, och på andra är det väldigt obehagligt med beröring, men jag har läst på internet att det är vanligt och oftast försvinner så småningom om, så jag väntar ut det.
Annars är allt annat borta! Halsbränna, nästäppa, sömnapnéer, andningsvårigheter. Rubbet! Jag är mycket glad och tacksam över detta.
Och idag hade jag tappat de första 10 kilona (ink bebi). Har en sisådär 26 kvar (minst 22 i alla fall) kvar. Det kommer vara fint att tappa dem av framför allt tre skäl:
1. min rygg, mina knän och mina höftleder gillar inte tyngden något vidare
2. Vill ha mina fina kläder i garderoben. Öppnade den och tittade lite förut. Stängde fort, det är ingen idé att prova ännu. Tar det när vi är åter i stan 18 augusti.
3. Min frisör (sedan ÅTTA år), frågade häromdagen när jag skulle föda. En vecka för sent liksom.
Så jag har det faktiskt ganska bra! Om man jämför alltså. Och mitt glas är ju alltid halvfullt...
posted by Bitter at 09:53
5 Comments:
Vad skönt att höra att det känns bra. Kan lugna dig med att känselbortfallet vid ärret kommer försvinna, jag hade det vid båda mina kejsarsnitt och jag har full känsel nu och snittet syns i princip inte eftersom dom snyggade till det vid sista förlossningen. Det första var gräsligt fult eftersom dom inte sydde utan satte agraffer :(
HÄRLIGT att läsa att det har gått bra.
Snittade akut för 2 år sedan och har fortfarande inte känsel på vissa ställen...
Jag har superbra känsel vid mitt snittärr som dessutom blev extremt rakt å snyggt så småningom.
Ett tips om inget annat funkar är naprapat. Jag var hos Citynaprapaten i Gamla stan härom veckan å hon gjorde underverk med min onda gravida rygg.
Tack för era upplevelser och tips. Jag letar vidare efter råd kring detta, har mailat min barnmorska idag. Tänker att jag måste ha lite tålamod ändå. Och till hösten har jag massor av tid att ägna mig åt rehabilitering. nu är det sommar!
Skicka en kommentar
<< Home