Ett inlägg på begäran!
Jag måste nästan först publicera kommentaren för att kunna svara:
"I feel you. Jag skulle så gärna veta mer om hur du mår och tänker kring hela situationen med jobbet. Jag såg att du fick en okänslig kommentar om medelklasskris. Jag fattar att det är något annat och känner mig själv inte särskilt stabil och härlig just nu. Men i andra situationer än dig. För mig skulle det skapa jättemkt ångest att vara chef- folk som kan bli arga på en, osv. Men det verkar du inte alls vara rädd för. Jag tycker detta är så intressant- för mig framstår du som en succeperson som vågar kliva fram och ta ansvar. Och sedan finns den här andra sidan. Jag skulle tycka det vara så intressant att få veta mer om det- kan man vara chef fast man är svag och har ångest och är rädd alltså? Kram på dig"
Ja - jag har ju inte alls mått bra. Väldigt stark ångest, panikångest vid ett tillfälle och så enormt stor oro och rädsla för framtiden. Fast jag har kunnat förstå att det ska lösa sig har det inte gått in. Jag har turen att ha ett fantastiskt stort nätverk som har fångat upp mig, stöttat och hjälpt mig. Är evigt tacksam och lycklig för det. Och nu är det över. Även om minnet av det är skarpt och nära.
Men att vara chef - det är jag inte alls rädd för. Jag bryr mig inte så mycket om folk blir arga eller inte tycker om mig. Inte så mycket i alla fall. Jag tycker att det är väldigt roligt att vara chef, att få utveckla och lyfta människor, att få ta ut de stora dragen i en verksamhet och styra ditåt. Och det är så intressant hur man ser på det - att vara en succéperson för det - så ser jag inte det alls. Mer att jag är bättre på att vara chef än tex specialist av något slag. Men jag fattar precis, för man är och får vara rädd för olika grejer.
Och JA. Chefer är människor och jag tycker att det är en styrka att jag också är svag och är rädd. Jag hoppas att det gör mig till en mänskligare chef, att jag kan förstå och hjälpa när andra är svaga. Jag är inte svag i mina beslut på jobbet dock. Där är jag nästan alltid trygg. Men för mig är det något annat - det är oftast fakta och inte känslor.
Men jag fattar frågan - min man tror att chefer är en annan sort. Att de kommer från en annan planet och inte funkar som vanliga människor. Det gör de. Det är inget märkvärdigt att vara chef, det är bara en kompetens som andra. Även om vissa inte har tillräckligt av den kompetensen som borde ha den. Som min förra chef till exempel.
"I feel you. Jag skulle så gärna veta mer om hur du mår och tänker kring hela situationen med jobbet. Jag såg att du fick en okänslig kommentar om medelklasskris. Jag fattar att det är något annat och känner mig själv inte särskilt stabil och härlig just nu. Men i andra situationer än dig. För mig skulle det skapa jättemkt ångest att vara chef- folk som kan bli arga på en, osv. Men det verkar du inte alls vara rädd för. Jag tycker detta är så intressant- för mig framstår du som en succeperson som vågar kliva fram och ta ansvar. Och sedan finns den här andra sidan. Jag skulle tycka det vara så intressant att få veta mer om det- kan man vara chef fast man är svag och har ångest och är rädd alltså? Kram på dig"
Ja - jag har ju inte alls mått bra. Väldigt stark ångest, panikångest vid ett tillfälle och så enormt stor oro och rädsla för framtiden. Fast jag har kunnat förstå att det ska lösa sig har det inte gått in. Jag har turen att ha ett fantastiskt stort nätverk som har fångat upp mig, stöttat och hjälpt mig. Är evigt tacksam och lycklig för det. Och nu är det över. Även om minnet av det är skarpt och nära.
Men att vara chef - det är jag inte alls rädd för. Jag bryr mig inte så mycket om folk blir arga eller inte tycker om mig. Inte så mycket i alla fall. Jag tycker att det är väldigt roligt att vara chef, att få utveckla och lyfta människor, att få ta ut de stora dragen i en verksamhet och styra ditåt. Och det är så intressant hur man ser på det - att vara en succéperson för det - så ser jag inte det alls. Mer att jag är bättre på att vara chef än tex specialist av något slag. Men jag fattar precis, för man är och får vara rädd för olika grejer.
Och JA. Chefer är människor och jag tycker att det är en styrka att jag också är svag och är rädd. Jag hoppas att det gör mig till en mänskligare chef, att jag kan förstå och hjälpa när andra är svaga. Jag är inte svag i mina beslut på jobbet dock. Där är jag nästan alltid trygg. Men för mig är det något annat - det är oftast fakta och inte känslor.
Men jag fattar frågan - min man tror att chefer är en annan sort. Att de kommer från en annan planet och inte funkar som vanliga människor. Det gör de. Det är inget märkvärdigt att vara chef, det är bara en kompetens som andra. Även om vissa inte har tillräckligt av den kompetensen som borde ha den. Som min förra chef till exempel.
posted by Bitter at 08:36
1 Comments:
Tack! Vad intressant. Vilka egenskaper tänker du gör en bra chef? Obs att jag inte vill förhöra dig, utan är nyfiken på hur du tänker. Och en annan fråga, vad gör en åt en dålig chef? Vi har en som dels inte chefar, är i princip osynlig. Men det hon gör som märks är söndra och härska. Hon mobbar utvalda, särbehandlar skäller och beter sig. Problemet är att hon tror att hon är jättebra. Hon föreslår sig själv som mentor till nya chefer och pratar gärna om ledarskap. Och att hon får noll självinsikt beror ju också på att ingen vågar ge henne rätt feedback pga då blir en utsatt direkt. Hon kan inte ta kritik alls utan då vänder hon det mot den andre ”du har en negativ attityd” osv. Och folk blir utfrysta, mobbade och illa behandlade. Därför säger folk bara positiva saker till henne. Så hon lallar runt i sin framgångsvärld. Dessutom slickar hon uppåt så ingen däruppe vet. Vad gör en då? Vad skule du ha gjort?
Skicka en kommentar
<< Home