Jesus, I’m confused as hell. Föreslog en date och fick svar tillbaka att han skulle träffa en kompis. Jag blir så himla ledsen och börjar i alla fall skriva ett mail där jag förklarar att jag blir ledsen och ber honom förklara. Precis när jag ska skicka det kommer han fram och börjar prata och han sätter sig här och är så himla trevlig och flörtig så jag fattar ingenting. Så till slut säger jag till honom att jag blir besviken av att vi inte skulle ses eftersom vi hade sagt det förra veckan. Och han säger vadå, vi sa ju denna veckan. Och jag menar att vi hade sagt måndag. Och sen säger jag, det spelar ingen roll – skit samma. Och sen fortsätter jag och säger att det känns jobbigt att behöva fråga och få nej hela tiden och han säger, jag kommer inte ihåg om det var före eller efter, att vi kan ses hemma hos honom imorgon. Jag fattar ännu mindre. Vad vill han? Jag frågar ”vill du det då?”. Ja, säger han. Jag fattar inte, vet inte vart han vill komma eller vad han är ute efter men antingen kommer han ta stora snacket med mig imorgon – det känns nästan så – eller så kommer jag nog vara tvungen att prata med honom. Men tror att om det är härlig stämning så ska jag ge mig hän, vara lovely och sen inte höra av mig något mer till honom. Då blir nästa initiativ hans. Och då måste jag verkligen hålla mig till det. FUCK. På ett sätt önskar jag att allt var över så att jag bara fick sörja och gå vidare. Det här funkar inte för mig, jag blir för stressad av det känslomässigt. Antingen är det love eller så är det det inte. Inget mitt emellan för jag blir alldeles för engagerad.