Mat, sömn och beröm

Träffade I och Am och gick en promenad igår. Den slutade På Texas Longhorn, och tom I drack vin trots amningen. Jag har aldrig, jag lovar, varit så mätt någon gång. Någonsin. Men det var roligt, vi hade glömt att det var så skönt att ses, vi tre. Det var nästan som pre-babyn. Men inte riktigt.

Och idag jobbade jag på duktigt, jag har fått imponerande mycket gjort och dessutom har jag återskapat hela kapitel elva, skrivit halva tolvan, och blygsamt börjat på den eventuella parallellhistorien. Jag har varit så effektiv att jag var tvungen att sova middag. Till klockan åtta.

Och kära A gav mig fint beröm för att jag hade utvecklats så mycket sedan i somras, att jag klarar mig alldeles utmärkt ensam. Jag trodde inte det då, jag är tacksam. Och så är jag ju ascool förstås.