Cykla är jättefarligt

Cykelpremiären gick sådär. Det var ganska läskigt, jag cyklade som en kärring, och ledde cykeln på vissa extra läskiga ställen (läs Sveavägen). Behöver nog träna upp mig lite, det kändes som om det var lastbilar och jättebussar överallt. Men det kommer nog. Jag cyklade i alla fall uppför Götgatsbacken sittande, vilket är mitt pensionärsprov. Klarar jag det första gången på säsongen är jag fortfarande inte död. Yay me. Inte död.

Pratade med chefen för det nya jobb jag eventuellt kommer att söka, det ser ganska bra ut för mig. Och då kommer tvivlet, genast. Vill jag verkligen jobba där, göra de sakerna, skriva på det viset? Jag lovade honom en formell ansökan på måndag, och fram till dess får jag fundera lite. Som om jag inte har annat att fundera på fram till måndag.

Och jag som skulle på nätverksträff, cyklade hem och skulle bara äta lite. Och somnade, som en sten. Nu kommer jag aldrig kunna gå upp klockan sex imorgon. Ingen pizza då heller alltså. I miss my pizza.