Sommarklagan

Funderar på att överge skärgården. Men staden ger ännu mer ångest. Kan inte bestämma mig. Är tacksam över att det endast är åtta dagar kvar till A och jag intar Rimini. Inbillar mig att det hade varit bättre om solen visat sig. Mitt största nöje nu är att äta middag och att (emellanåt) leva med det ljuvliga barnet. Men bara i små doser. Hon brås tyvärr på sin moster. Hon är läskigt envis. Jag ska försöka härda ut ett tag till. Lite till.

Härda ut, här. Är så märkligt För det är ju det här jag längtar efter resten av året. Och nu står det stilla. Och jag vill definitivt inte jobba. Helst aldrig mer.