Är jag mindre sjuk tro?

Åhh det går ju inte över. Vid lunchtid, efter glassfrukosten i sängen orkade jag ta mig till Ica och Systemet, med intentionen att köpa finmiddag och finvin för en finmiddag med min DJ-snubbe. Det var nära att jag inte kom hem igen, så nära döden var jag. Jag ramlade ner i sängen och sov i fyra timmar och vaknade, om inte pånyttfödd så i alla fall som en lite bättre människa. Jag orkade färga det eftersatta håret, jag orkade diska, och sen sov jag igen. Men sen orkade jag faktiskt laga mat, dricka ett glas rött och nu sitter vi och väntar på lasagnen, och jag håller mig upprätt. Låt det ha vänt. Det känns som det har vänt, men vill fan inte jinxa något.

Så det blir god middag (och jag fick fan i mig rosor, jag som är allergisk mot den här dagen och yada yada. Fast nu blev jag glad. Cheezy me.) Sen går han nog bort, där bor en bebis och jag ska inte dit med mina baciller. Jag ska hänga med Måns istället. Och sen ska jag nog sova lite mer. Och längtar till morgondagen, som kommer bli en mycket mycket bättre sådan.

Hej då.