Hemma
Äntligen är vi hemma. Jag är fortfarande väldigt bräcklig och trött och tänker nu hoppa ner i sängen innan nästa amningsförsök klockan två. Typ.
Jag vill i alla fall tacka för alla fina kommentarer och hejarop, jag har legat och läst dem alla under veckan på SÖS och känt mig peppad och glad. Så snart jag orkar ska jag lägga upp lite bilder på underverket och berätta lite mer. Det blir säkert imorgon.
BTW, jag MÅSTE ha den bästa mannen, en sån fin pappa att man bara vill gråta. Jag är mycket mycket lycklig.
Förresten, i morgon kommer min far förbi med ostlunch. Jag har den bästa pappan jag också. Han tar med rödvin för blodets skull. Jag vill förvisso inget vin ha, jag är långt ifrån redo för det, men ändå, fin tanke där. Jag håller mig till osten så här i början.
posted by Bitter at 22:04
2 Comments:
Så glad för din skull! Försök nu bara att ta det lugnt, jag förstår att det blir svårt, men försök i alla fall. En gång i livet kan man tillåta sig att bli bortskämd! Du vet ju vilket storverk du har gjort säger tanten.
Fint att du har så fina karlar i ditt liv! :)
Jag kan lätt förstå din pappas tanke - en ostoman som du har knappast fått sitt lystmäte uppfyllt under graviditeten!
Jag hoppas att några av dem kröp runt på brickan och att du åtminstone luktade lite på rödvinet - men bara för blodvärdet skull... :)
Är så glad för din skull!
Kram Carin.
Skicka en kommentar
<< Home