Status
10.30 i morse fick jag den första sprutan med prostaglandin. No success.
17.30 fick jag den andra.
Den har hittills bara lett till väldigt kraftiga hormonvärkar, så kraftiga att jag fått Bricanyl för att de ska avstanna lite grann. Det hjälpte inte heller.
Vid midnatt görs en ny bedömning, där de kollar om jag har öppnat mig något. Om ja, tar de nog hål på hinnorna. Om nej får vi bara vänta, åtminstone till i morgon.
Något mer prostaglandin får jag inte i alla fall.
Det är sålunda ganska långtråkigt här, jag har ont på alla gamla ställen, samt några nya, särskilt efter undersökningarna där jag nog faktiskt trodde att läkaren stoppade in hela armen. INTE SKÖNT.
Jag har ångrat mig. Vill inte föda barn. Tycker nog att snitt verkar vara en väldigt fin grej ändå.
posted by Bitter at 21:59
4 Comments:
Stackare. Men snart är han ute. Och snart har du glömt hur jobbigt allt var. Tänker på dig. Kram.
Instämmer med föregående. Det är INTE roligt medan det pågår men så fort han är ute är det som bortblåst. Och sen är det så underbart att man inte kan förstå varför man inte gjort det tidigare. Kram
Det är väl så. Man bestämmer inte över kroppen, och tur är väl det. Lycka till med allt önskar tanten.
Hoppas att du ligger och snusar på ditt lilla knyte precis just nu.
Kram!
Carin.
Skicka en kommentar
<< Home