Rättelse

Alltså nu när jag läser förra inlägget så låter det som att min man är helt efterbliven och ojämställd och att jag tycker att han är en bebis som är "så duktig" när han lagar mat. Känner att jag måste förtydliga mig lite: han har inte varit särskilt intresserad av matlagning innan, även om han självklart klarat av att föda sig själv innan vi träffades. Men nu, när han tvingats på ansvaret för precis ALLA sysslor i vårt hushåll, har han också blivit intresserad av att utvecklas, lära sig mer och får ihop lite goda grejer också. Varje fredag senaste månaderna har han med hjälp av kokbok satt ihop finmiddag till oss, med saker han aldrig gjort förut. Det tycker jag är fint och väldigt roligt.

När jag kan röra mig igen kommer jag troligtvis ta över större delen av matlagningen igen, men kanske inte allt, nu när han hans intresse har väckts. För glöm inte att han faktiskt sköter all städning också.