Jämställdheten

Jag tänkte också bidra med en redogörelse och fundering kring jämställdheten i vår familj, såsom Johanna och Agnes. Just nu är den synnerligen skev, jag gör nämligen ingenting mer än att bära ett barn, men annars brukar det se ut så här:

BEBISNÄTTER:
Vi får se helt enkelt. Vi får se hur amning funkar, hur Sigge beter sig, hur vi inrättar oss. Jag får återkomma.

NATTNINGAR:
Vi har planerat att min man ger Sigge mat en gång om dagen i flaska så att han vänjer sig vid att variera flaska och amning, och då hade vi tänkt att det skulle vara det sista målet innan det är dags att sova. Så jag kan föreställa mig att han fortsätter med att lägga honom efter att han har ätit. Men som sagt, vi får väl se hur det blir.

DAGIS
Här har vi tänkt att dela lika på hämtning och lämning samt att låta andra människor stå för en del av dem. Dels farmor/farfar/morfar en dag i veckan, dels köpt hjälp (troligtvis min kusin) en gång i veckan. Men som sagt, vi får se hur livet ser ut om ett och ett halvt år.

VAB:
Likaså här, varannan gång. Men kan tänka mig att jag tar fler eftersom jag kan jobba hemifrån på ett annat sätt än min man och även kompa ut timmar som jag vill för att ta igen dem på kvällarna. Vi får se vad som funkar bäst, men önskan är likadelning, eller snarare ett friskt barn!

STÄD:
Min man städar allt, badrummen, köket, dammar och dammsuger. Jag plockar lite mer och stökar också till lite mer. Dessutom är han sjukt bra på att städa, när han putsar fönster riskerar man att gå rakt igenom dem, så felfria är de. Vi hade tänkt att han skulle städa hela lägenheten en gång i veckan, men jag tror det har blivit ungefär var tionde dag istället. Det funkar också bra.

MAT & DISK:
Jag planerar, handlar och lagar all mat. I princip. På helgerna äter vi oftast frukost ute, annars går han till bageriet nere i porten och köper bröd (om det jag bakat är slut). Han diskar allting. Alltid. Och går nästan alltid till Systembolaget. Han är bättre på att välja vin. Vi har magnifik återvinning på gården och brukar ta med oss påsar när vi ändå är på väg ut, båda två.

TVÄTT:
Jag tvättar och viker all tvätt en gång varannan vecka. Antar att vi måste göra det oftare från och med nu. Kanske delar vi på det lite mer då, om det blir väldigt ofta. Jag vill vika kläderna på mitt sätt, även hans, så han får inte. Han stryker visserligen allt, vilket till 90% är hans egna grejer. Då och då ber jag honom stryka något som är mitt, men jag har inte så mycket kläder som behöver strykas. Strykning är min värsta hushållssyssla, och när jag var singel lämnade jag in all stryktvätt på tvätt och strykning för att slippa.

RÄKNINGAR/RÄNTOR/EKONOMI:
Jag betalar alla gemensamma räkningar den 25:e, och meddelar honom hur mycket han ska sätta in på mitt konto. Egna skulder, såsom CSN, fackavgift et c betalar vi själva. Vi har ett gemensamt kreditkort som vi använder till mat, saker till hemmet, gemensamma restaurangbesök, saker till Sigge och allt annat som vi vill dela på. Den summan delar vi rakt av. Vi behåller egna lönekonton och våra egna pengar. Jag är starkt emot gemensam ekonomi, jag tror att det kan medföra obehagliga inlåsningseffekter, onödiga diskussioner om vilken konsumtion som är tillåten och begränsad jämställdhet. Däremot har jag insett att vi nu måste börja fördela vår kostnader proportionerligt efter inkomst i och med Sigges ankomst. Eller i alla fall när jag börjar jobba igen. Plus att jag tänkte spara på vårt gemensamma konto istället för att ge min man extra pengar. Sparandet går till handpenning när vi ska köpa större lägenhet. Man ska ändå kunna leva på ungefär samma nivå. Det är ju det man måste ta hänsyn till när man väljer delad ekonomi, att undvika orättvisor men ändå behålla självständigheten över den egna ekonomin i så stor utsträckning som möjligt.

ÖVRIGT:Det är jag som har fixat det mesta inför Sigges ankomst, såväl kläder som försäkringar. Det är lite trist tycker jag.

Presenter och sånt fixar vi ungefär lika mycket av, och köper på det gemensamma kortet. Han köper blommor till sin mamma när vi ska dit på middag och jag köper presenter när mina vänner får barn. Den som är närmast sköter inköpen.

Renoveringar, byta lampor och sånt gör vi lika mycket också. Han gör det noggrannare, jag gör det med större entusiasm och lite för fort ibland. Men jag driver på och han gör det han blir tillsagd. När det gäller renoveringen av huset på landet kommer jag dra det tyngsta lasset, dels för att jag har mer tid, dels för att jag tycker att det är roligare. Jag kommer också att betala allting själv, eftersom huset ingår i ett kommande arv som ska delas mellan mig och mina systrar och tillfalla oss som enskild egendom. Han får givetvis vara där precis hur mycket han vill. Han har redan önskat huvudansvar för förråd och trädgård och har börjat forska i potatis- och morotsodling. Be my guest, säger jag! Båten tror jag han också vill ha ansvaret för, inte för att han kan köra den, (vilket jag kan), men för att ha något som är "hans". Den måste ju ändå skötas och dras upp på land och så.

Jag tycker nog att vi lyckats uppnå en bra balans och bra jämställdhet, räknat i antal timmar vi arbetar i hemmet blir det ungefär lika många. Däremot tjänar jag mycket mer än min man och har hittills också haft möjlighet att spara/investera helt andra summor än vad han har kunnat. Det kommer att förändras en hel del från och med nu. Sigges sparande kommer vi komma överens om gemensamt. När det gäller all sorts planering är det ju jag som står för den. Till stor del får jag skylla mig själv, det är ju trots allt något jag gör självmant och med glädje. Att han inte med samma entusiasm har räknat ut exakt hur stora inkomster vi kommer att få den närmaste 18 månaderna ska inte läggas honom till last. Generellt måste jag nog lära mig att släppa lite planering till honom, men jag kan inte bestämma mig för vad det skulle vara, ännu.

Framförallt har vi delat våra uppgifter utifrån vad vi tycker är roligt att göra. Han lyssnar på musik och kopplar av väldigt bra när han städar och jag gillar oftast att laga mat och tycker inte att tvätt är betungande alls.

Min man har uttryckt önskemål att låta Rut komma hem till oss när Sigge börjar på dagis. Inte mig emot. Än så länge bor vi så pass litet och klarar uppgifterna rätt snabbt, att vi inte velat. Vi har även funderat på att beställa hem mat, så som matkassen och mathem, men vi har inte riktigt landat i det ännu.