Årstafrun

Limpy bad mig berätta mer om Årstafrun. Så gärna!

Ända sedan jag var ett litet barn har jag varit mycket historieintresserad, speciellt av perioden mellan 1770-1830 ungefär. I början kändes det nog rätt glamoröst, den historia jag tog del av var de rikas, så klart, historieskrivarnas. Nu är det lite mindre glamoröst men minst lika intressant, nu är jag mer intresserade av de fattigas historia. Men allra allra helst bara riktiga människor.

Boken jag läste heter "Årstafruns dolda dagböcker" och är den senaste i en ganska diger rad av skildringar av hur Märta Helena Reenstierna verkligen levde. För det coola är ju att hon i 60 år tid skrev dagbok om saker som var i allra högsta grad vardagliga. Visserligen var hon rik och besutten, och bodde på Årsta, bara alldeles bredvid min vanliga årstavikspromenad, men hon var i allra högsta grad delaktig i vardagslivet på gården. Som arbetsledare men också arbetskraft. Det fina är ju att man får ta del av alla de vardagssysslor som utfördes likaväl som fester, kalas, bröllop och begravningar. Ett liv helt enkelt, men ur ett mycket annorlunda perspektiv. Just den här boken gör nerslag på vissa delar, andra böcker fokuserar på annat. Jag vill inte berätta så mycket mer, jag vill uppmana till läsning istället om man har det minsta intresse åt det här hållet.

Men jag antar att det som fångar mig mest, är det som alltid har fascinerat mig med historia, nämligen tidens förgänglighet och den svindlande tanken att människor får en kort period att vara med i skeenden, och att vissa spelar mer roll än andra, men ingen varar för evigt. Jag älskar mitt Stockholm som det är nu, och jag kan tänka mig att Märta Helena var förtjust i sitt. Samma stad och ändå två olika. Sånt är coolt, tycker jag.