Några minuter för mig själv

Han kan börja skrika när som helst, jag får passa på. Han är orolig nu, men sover ganska långa stunder också. Jag försöker träna honom i att ligga i egen säng. Går inte jättebra. När han vaknar på natten och jag redan har somnat orkar jag inte sitta bredvid honom för att trösta. Han får komma över i min säng. Så sparkar han sig igenom natten.

Han har börjat äta gröt. Det verkar vara både gott och roligt. Mest kladdigt tycker jag då.

Jag försöker sluta amma. Just nu vill jag inte det, han har varit så ängslig och ledsen, men eftersom smärtorna från foglossningen kommit tillbaka, så mycket starkare och intensivare, känner jag att jag måste göra något. Det KAN hjälpa. Men det är inte säkert. Det kommer vara det bittraste, att sluta lite för tidigt utan nytta. Men kanske, kanske ändå. Mina bröst är i alla fall som handbollar nu. Gigantiska, stenhårda och läckande. Det sista är i och för sig inte handbollar.

Hoppas det kommer gå bra nu, så att jag kan få återgå till mitt vanlig liv. Alltså, det vanliga rörliga livet.