Tacksamhet

Pratade med min kära Maja igår och vi kom fram till att vi har det så jäkla bra just nu. Skitbra (förutom foglossningen då) och att den första känslan inte är tacksamhet, utan när ska det försvinna. Vi lovade varandra att bli lite bättre på att njuta och vara lyckliga för att det just är så bra. Framtida bekymmer får vara just framtida. Men ibland undrar jag om jag verkligen förtjänar det. (jo, för all min smärta borde karmamässigt leda till lycka en bra stund framöver. Men sådana tankar kanske är förmätna. Man vill ju inte jinxa, liksom).

I alla fall, jag njuter idag.