Ajaj, ont
Är lite trött på att gnälla över att jag har ont hela tiden, för det intresserar ju enbart mig och ingen annan. Men samtdigt är ju smärta hela tiden närvarande, och det är så himla svårt att tänka på annat, att var glad eller uppskatta något över huvud taget. Det enda som känns är ju smärtan. Det tar över allt, överskuggar även fina saker.
Jag börjar nu, nästan ett halvår efter Sigge föddes, bli riktigt, riktigt orolig att det aldrig ska gå bort, att det alltid ska vara så här. Jag är väldigt rädd för det. Och ledsen.
Jag börjar nu, nästan ett halvår efter Sigge föddes, bli riktigt, riktigt orolig att det aldrig ska gå bort, att det alltid ska vara så här. Jag är väldigt rädd för det. Och ledsen.
posted by Bitter at 10:56
2 Comments:
Jag tror inte jag är med på vad som har hänt och framför allt: går det inte att ta bort medicinsk väg?
Det är fortfarande foglossning. Mitt bäcken är helt trasigt. Vården erbjuder endast smärtstillande, de är helt ointresserade av att hitta en annan lösning. Ska gå hos kiropraktor och kinesiolog i höst och hålla tummarna. Det är lite jobbigt för jag orkar inte bära Siggot. Dåligt då han mest vill det...
Skicka en kommentar
<< Home