En ny dimension
Idag har jag varit föräldraledig hemma i stan. Jag är mycket impad av min man som underhållit detta intensiva monster ensam varje dag i nio månader. Är helt slut. När jag var föräldraledig kunde han inte ens krypa. Minns att jag kollade rätt mycket på TV då. Nu har jag inte suttit still en sekund på hela dagen. Min rygg håller på att gå av och jag undrar om jag kommer att bli helt galen de närmaste tre veckorna. Troligtvis. Eller så vänjer jag mig.
Längtar mycket till landet. Vill inte jobba förrän i oktober.
I helgen var vi på släktträff i Östergötland med en del av min mans släkt, bara 55 personer. Det var kanske det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag antar att jag betalar tillbaka för 6 veckors semester med min familj. Gissningsvis.
Längtar mycket till landet. Vill inte jobba förrän i oktober.
I helgen var vi på släktträff i Östergötland med en del av min mans släkt, bara 55 personer. Det var kanske det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag antar att jag betalar tillbaka för 6 veckors semester med min familj. Gissningsvis.
posted by Bitter at 20:58
2 Comments:
Att träffa så många oända personer på en gång - man tycker ju att det vore ett intressant uppdrag på något sätt. Men det är väl som att följa med på fest på sin mans arbete - jag vet inte nån gång som jag känt mig mer utanför. Och haft lika tråkigt. Men jag är mycket lycklig över att min man följer med mig på släktträffar med min släkt. Hans släkt har inga träffar. Förmodligen bör jag vara lycklig för det. Tycker tanten.
Jo, man ska egentligen vara tacksam för att man får höra till, för det är fint. Om än tråkigt ibland.
Skicka en kommentar
<< Home