Svante-Gunnel
I början av juni någon gång kommer Sigge förhoppningsvis bli storebror. Därför mår jag väldigt illa just nu, och är väldigt väldigt arg på alla hela tiden. Men ont har jag ännu inte någonstans, så här den första dagen av vecka 11. Och det är jag mycket tacksam för, varje dag, även om jag helst vill gråta för kräkkänslorna som vägrar avta.
Sa jag att jag är dödens trött också.
Summa summarum: allt är ungefär precis som det var med Sigge. Förutom att jag fick sova på nätterna då och mina kollegor inte var så dumma i huvudet.
Och bortsett från gnället så är vi så klart väldigt väldigt glada och förväntansfulla. Och livrädda icke att förglömma.
Sa jag att jag är dödens trött också.
Summa summarum: allt är ungefär precis som det var med Sigge. Förutom att jag fick sova på nätterna då och mina kollegor inte var så dumma i huvudet.
Och bortsett från gnället så är vi så klart väldigt väldigt glada och förväntansfulla. Och livrädda icke att förglömma.
9 Comments:
Åh! Grattis! Till barnet alltså. Inte till dumma kollegor och allt det där. Jag håller en massa (två) tummar för att du slipper ha lika ont denna gången. Kram!
Jättegrattis också från tanten! Och här är en till som håller tummarna.
:)
Jippie! Grattis!
Vad roligt! Grattis! Hoppas att du får fortsätta ha i-ont och att illamåendet försvinner snarare än snart.
o-ont skulle det ju stå...
Tack!
Åh, ja, hejarrop härifrån också! Och grattisrop såklart!
Tack Jenny!
Skicka en kommentar
<< Home