måndag 9 september 2013

Katastrofer

Har börjat få såna hemska katastroftankar som ofta handlar om att jag förlorar jobbet och blir tvungen att sälja min kropp för att försörja barnen. Vet inte varför de kommer men rids av ångest varje kväll när jag ska sova.

Var nyss på jobbet och träffade min chef. Verkar som om jag är lite inbillningssjuk ändå. Dels sa jag ifrån om en viktig sak, dels fick jag credd för att jag jobbar bra och hårt. Hoppas nu hjärnspökena håller sig borta ett tag. Ett långt tag.

6 Comments:

Anonymous Anonym said...

Grattis till att du sagt ifrån på jobbet! Sånt rendera respekt tycker tanten.

14:25  
Anonymous Bitter said...

Tack!

21:26  
Blogger motvalls said...

Igenkänning!!!

Jag har sagt "när du lämnat mig å jag står på Malmskillnadsgatan för att försörja barnen men de blir omhändertagna av soc" så många gånger att min sambo i princip förbjudit mig att säga det igen...

20:33  
Anonymous Bitter said...

ja men varför gör man så??
Kom på en ännu värre grej, snart kanske vi är för gamla för att kunna sälja oss, vad ska vi göra då?

10:33  
Anonymous Anonym said...

Då får man pension. Som man kan använda till att vara passionerad i Paris. Säger tanten som just hemkommit från några dagar i nämnda stad.

12:13  
Anonymous Bitter said...

Åh Paris...

20:12  

Skicka en kommentar

<< Home

BlogRankers.com