söndag 8 juni 2014

Status quo, ungefär

Nej det händer inget.
Är hemma med min man och min dotter större delen av tiden. Det går ganska bra. Jag mår inte lika skitdåligt som när jag var tvungen att gå till jobbet. Det är ett ganska behagligt liv. Eller hade varit om jag inte hade haft det store läskiga hotet hängande över mig. Hotet att jag kanske måste gå tillbaka till jobbet 8 september, och låtsas som att jag tycker att det är roligt och får mig att må bra. Det är skönt att det är tre månader dit, men det är också dåligt att det kommer en lång sommar emellan. Då händer inget på jobbfronten. Inget alls. Det är några veckor kvar nu innan allt stänger ner. På de veckorna måste jag hitta nytt jobb, för det här är inte ett dugg roligt.

Men familjen är bra, barnen är bra. ännerna är bra, och jag har varit på roliga fester. Annars städar jag garderober och lagar mycket mat. Det går an.

Men tryggt och rogivande är det inte.

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Vore ju konstigt om det skulle kännas tryggt och rogivande. För det är det ju inte. Ett jobb betyder ju så otroligt mycket. Rätt sorgligt att man är så otroligt påverkad av atmosfären, av själva luften man andas. Inte alla människor är det, tycker jag mig ha märkt. Men för oss andra. Fast jag tror att vi har ett rikare liv, i alla fall är det mera toppar och dalar. Händer mera. Men man får betala. Säger bara - lycka till. Och hur vore det med lite konsultjobb till att börja med? Undrar den medkännande tanten.

22:35  

Skicka en kommentar

<< Home

BlogRankers.com