Idag är jag en sån där mamma jag alltid vill vara. Städar, fixar, bakar bullar och två sorters bröd, kokar fond på rester och köttfärssås i sex timmar. Plus läser sagor och bygger lego. Vad de inte vet, mina älskade barn, är att jag gör det maniskt i en förhoppning om att döva ångesten som ropar högt inom mig. Inte förrän klockan fem hällde jag upp ett glas vin som snällt tar udden av det värsta. Klockan åtta kommer jag somna när jag lägger dem. Det tar på krafterna att låtsas leva när man egentligen är död.