Lite mer
Jo, de får nog göra så. Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet. Det är en lång historia, men det handlar främst om att jag gjorde ett fel (ett fel på fem år), helt och hållet för att jag inte haft tid när jag bara jobbade 40%. Hade inte tid att tänka och reflektera. Jag har hävdat orättvisan i detta, men de har bestämt sig. Ingen vill ta på sig ansvaret för de övriga 60. Så oavsett vad, så är min situation väldigt trist.
1. Jag vill inte stanna pga känner mig hatad.
2. Jag vill inte heller byta.
Jag tror nämligen att när man byter jobb, ska man göra det av glädje, och längta till något annat. Jag känner ingen entusiasm och väldigt mycket oro för att börja om någon annanstans. Vet inte riktigt heller vad jag vill göra om jag byter. Har funderat en del på att jobba på andra sidan, som beställare av en webbplats istället för leverantör. Det är det enda jag känner som verkar roligt just nu. Och sådana jobb växer inte på träd...
Dessutom har jag tyckt att det varit väldigt kul att bygga upp hela den administrativa sidan av bolaget, avtal, policys etc. Känner någon till något som som beställare eller admintant, hojta!
Så just nu ska jag sitta i båten ett litet tag till, och försöka känna efter vad jag vill. På sätt och vis kommer det bli skönt att slippa ta så mycket ansvar när jag ändå inte har några befogenheter och kan påverka det jag tycker görs fel.
Har bokat in både terapi- och coachsamtal efter påsk, och har lovat min man att ta uti med min dåliga krishanteringsförmåga. För oavsett hur orättvist det här är reagerar jag inte bra i kris. Hela kroppen stänger ner och jag har svårt att skilja på arbete och fritid. Generellt sett också. Jag ÄR mitt jobb. Och nu, nu är jag ju ingen då. Jag vill vara lite mer än då.
Det kommer säkert något bra ur detta någon gång i framtiden. Men det är svårt att tänka positivt just nu.
1. Jag vill inte stanna pga känner mig hatad.
2. Jag vill inte heller byta.
Jag tror nämligen att när man byter jobb, ska man göra det av glädje, och längta till något annat. Jag känner ingen entusiasm och väldigt mycket oro för att börja om någon annanstans. Vet inte riktigt heller vad jag vill göra om jag byter. Har funderat en del på att jobba på andra sidan, som beställare av en webbplats istället för leverantör. Det är det enda jag känner som verkar roligt just nu. Och sådana jobb växer inte på träd...
Dessutom har jag tyckt att det varit väldigt kul att bygga upp hela den administrativa sidan av bolaget, avtal, policys etc. Känner någon till något som som beställare eller admintant, hojta!
Så just nu ska jag sitta i båten ett litet tag till, och försöka känna efter vad jag vill. På sätt och vis kommer det bli skönt att slippa ta så mycket ansvar när jag ändå inte har några befogenheter och kan påverka det jag tycker görs fel.
Har bokat in både terapi- och coachsamtal efter påsk, och har lovat min man att ta uti med min dåliga krishanteringsförmåga. För oavsett hur orättvist det här är reagerar jag inte bra i kris. Hela kroppen stänger ner och jag har svårt att skilja på arbete och fritid. Generellt sett också. Jag ÄR mitt jobb. Och nu, nu är jag ju ingen då. Jag vill vara lite mer än då.
Det kommer säkert något bra ur detta någon gång i framtiden. Men det är svårt att tänka positivt just nu.
posted by Bitter at 15:04
2 Comments:
En gång i tiden arbetade jag på en arbetsplats där jag trivdes med arbetsuppgifterna och många av arbetskamraterna men inte med ledningen. Jag hoppades hela tiden att det skulle bli bättre, men tyvärr, det blev inte det. Inte fanns det andra lämpliga arbetsplatser heller. Men om man har bestämt sig för en förändring så kommer den att dyka upp, det är som om man ställer in radarn på något annat. För min del dök det upp ett vikariat, och när det tog slut, blev jag kontaktad av en gammal studiekamrat som ville ha mig till ett nytt jobb där min speciella kompetens behövdes. Så sitt still i båten med tentaklerna ute, det finns ingen anledning att jobba ihjäl sig. Jag hade mått mycket bättre av den strategin. Med hälsningar från tanten.
Fast kolla ändå med facket. En kompis trodde också att de hade gjort rätt som omplacerade henne under föräldrarledighet, men det visade sig att speciella regler gäller just då.
Skicka en kommentar
<< Home