Kämpar på

Sliter vidare här med dag 26. Världens längsta pms verkar det som. Orkar knappt springa min vanliga kortrunda. Känner mig inte alls i form för halvmaran, vi går se om jag kan göra några underverk med konditionen på sex veckor. Hoppas det blir bättre till helgen när jag har mens, brukar vara lättare då plus att det inte gör lika ont i brösten om några dagar. 

Oh Well. Är på landet med barnen. Och mina föräldrar i grannhuset. Men ingen make, han gör sitt för staten medan jag hotar, mutar och skriker mig igenom dagarna. Fick även en lästimme i hammocken medan de av någon märklig anledning höll sams hela tiden.

Kollar på saker jag vill köpa. Hindrar mig innan jag avslutar något köp. Men alltså JAG VILL KÖPA NÅGOT. 

Har tillbaka till jobbet-ångest. Fast jag älskar mitt jobb, saknar rutiner och kan behöva lite tid från barnen. Men det är ju för att jag inte vill att det ska ta slut, detta lata, varma, kravlösa.