En sån där vecka

Jag är så trött, så trött. Känns som jag släpar mig fram i sirap. Det är säkert pollen, och jobbet, men inte blir det bättre av att jag inte heller orkar laga mat utan har levt på godis och mackor. Orkar inte ens träna, har bara fått in ett pass. 

Och samtidigt är jobbet väldigt krävande och jag vet att det bara kommer att bli värre. Jag är nervös.

Gunnel ramlade från en ställning på förskolan och sen fick vi tillbringa en kväll på akuten. Näsan troligtvis inte bruten.

Och den avslutades med en onödig konflikt på jobbet, en person skrev något riktigt dumt och jag skyddar mitt team som en lejoninna och i kombination med pms skrev jag väldigt arga mail. Nu är alla arga på mig. Utom mitt team.

Nu är vi på väg till landet. Äntligen. Premiär för i år, det känns alltid fint.