Min känsliga pojke
Det tog så himla lång tid innan jag fattade att alla barn inte är som Sigge. Länge trodde jag att Gunnel var stenhård innan jag förstod att det var Sigge som var den superkänsliga. Utan att känna till så mycket om HSP så verkar det luta ditåt.
Alla kläder är fel, kliar, sticker och påklädningar har alltid tagit väldigt lång tid. Och inte fattat hur mycket tålamod vi behöver. Han är rädd för allt, vågar inte lära sig cykla fast lillasyster vågar. När han gör illa sig gråter han en timme. Har alltid haft svårt att somna och sova. När han blir tillsagd bryter han ihop och gråter så länge och säger att han är usel och inte vill leva. Jag blir förkrossad och rädd för hur en så känslig pojke blir i tonåren.
Och samtidigt är han den mest sociala människan jag vet, han har massor med kompisar, gillar nästan alla och har ett superfint samspel när de leker. Han är ömsint och omtänksam och väldigt kärleksfull. Han tycker att det är kul med bokstäver och att läsa och älskar sagor och titta på tv. Han är alldeles underbar men så skör.
posted by Bitter at 08:55
3 Comments:
Men tänk vad fint ändå att han är så, får vara så och vågar vara en känslig själ. Världen behöver många fler såna!
Jo det är fint! Och vi bejakar det. Men det oroar också.
Klart det gör. Jag har tre barn. När jag fått det första, så trodde jag att jag visste allt om hur barn var. Sen fick jag ett till som var helt annorlunda. Men senare valde de samma yrke, de bara utvecklades i helt olika takt! Tredje barnet däremot är fortfarande helt olikt de andra två och har en helt annan inriktning. Man vet aldrig. Men det är så roligt med alla tre, och kan man bara låta bli att oroa sig så förtvivlat, så vore det väldigt skönt. Tycker Tanten.
Skicka en kommentar
<< Home