Efteråt
Det löste sig. Och efter det gick kroppen in i efterkrisläget. Jag sov nästan tre dygn i sträck, vaken några timmar för att hämta barnen eller äta lite, men jag var så så trött. Och magen kollapsade igen. Först idag börjar den återhämta sig igen. Coolt hur kropp och själ hänger ihop.
Idag hade jag gjort en bra dagsplanering, men sov istället ingenting i natt, så efter jag lämnat i skolan dök jag ner i sängen igen och vaknade inte förrän klockan elva. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Hade tänkt städa skafferiet, gå en promenad och styrketräna men kom ur fas. Ja ni hör, just nu är det väldigt små bekymmer. Det är jag mycket glad för.
Annars är veckan väldigt händelserik:
Tisdag: Tandläkaren, Bio, Träna
Onsdag: Styrelsemöte, skaffa pass till Gunnel
Torsdag: Psykolog, träna och vindrickarträff
Fredag: Promenad med Helena, träna och äta middag med Maja och Anna
Lördag: Släktkalas för Sigge, träna
Söndag: Kompiskalas för Sigge, träna
Väldigt hektiskt
Idag hade jag gjort en bra dagsplanering, men sov istället ingenting i natt, så efter jag lämnat i skolan dök jag ner i sängen igen och vaknade inte förrän klockan elva. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Hade tänkt städa skafferiet, gå en promenad och styrketräna men kom ur fas. Ja ni hör, just nu är det väldigt små bekymmer. Det är jag mycket glad för.
Annars är veckan väldigt händelserik:
Tisdag: Tandläkaren, Bio, Träna
Onsdag: Styrelsemöte, skaffa pass till Gunnel
Torsdag: Psykolog, träna och vindrickarträff
Fredag: Promenad med Helena, träna och äta middag med Maja och Anna
Lördag: Släktkalas för Sigge, träna
Söndag: Kompiskalas för Sigge, träna
Väldigt hektiskt
posted by Bitter at 12:10
2 Comments:
Det låter ändå rätt hektiskt. Unna dig att vila och bara tänka. Det har väl ändå varit en krissituation. Hoppas att du får fint stöd av din psykolog. Tack för en bra blogg och så spännande med det nya jobbet!
/Susanne
Det är väldigt länge sedan jag var inne på din blogg. Nu kan jag bara säga, lycka till! Jag känner igen mycket av hur du känner. Själv är jag så gammal nu och jag hade tänkt, att någon gång så lär man sig, men tyvärr. Kroppen reagerar antingen man vill det eller ej. Samtidigt så vet man ju att det går över. Fast man tänker inte så. Då.
Skicka en kommentar
<< Home