Ny vecka
Nu har jag återhämtat mig någorlunda. Är inte direkt så frisk att jag skulle kunna gått och tränat, om jag nu skulle fått för mig det, men jag orkar i alla fall vara på jobbet och ta itu med de alltmer överhopande arbetsuppgifterna. Det har verkligen samlats på hög och jag kan åtminstone jobba ihop lite extra reskassa till NY den här veckan.
Jag orkade i alla fall gå och ta ett glas vin i fredags (4) och därefter äta en fantastisk oxfilé på Grodan. Det är inte särskilt ofta jag blir imponerad av köttillagningen på restauranger men den här var ljuvlig. Alldeles jätteblodig. Mmmmm. Sen åkte vi hem och däckade före tio, helt slut, i Loverboys säng.
Och i lördags fikade vi med Loverboys mor, och jag börjar känna mig ganska avslappnad faktiskt. Det var rätt trevligt och sen fick den kära pojkvännen springa hem och göra sig fin inför ett bröllop bara han var bjuden på. Han kan verkligen inte passa tider, och det kryper i hela kroppen när jag ser hur han tar evigheter med tid på sig att fixa någon liten grej, när han redan är 10 minuter sen. Men det är inte min business så jag sitter på händerna, och biter ihop tänderna för att låta bli att kommentera. På kvällen var jag på middag med massa gamla universitetskompisar, det var fantastiskt roligt som vanligt och jag raglade hem halv fyra efter att väntat på en taxi utomhus i 15 minusgrader och nylonstrumpor. Och Loverboy var redan hemma. På söndagmorgonen frågade han mig varför jag hade ringt honom tre gånger på lördagsnatten. Mycket märkligt, jag försökte ju hooka upp med honom men han kom hem alldeles för tidigt för att vara bröllop och sov djupt. I min enfald hade jag ju hoppats på att han skulle ringa mig på hemvägen. But no.
Och det är mycket de där små sakerna som gör mig ledsen, och framförallt missnöjd. Jag tänker på honom hela tiden och längtar ständigt och för mig är det självklart att pussa hej då när jag går, ringa om vi är ute på var sitt håll och försöka träffas, eller bara allmänt vara angelägen om att få tillbringa tid tillsammans. Det gör mig ledsen att det inte är viktigt för honom.
Sen hängde vi mest på stan, och med kompisar igår, och lagade middag och kollade på TV på kvällen. Mysigt men jag börjar bli riktigt trött på att mina behov av fysisk kontakt inte alls överensstämmer med hans. Jag är besatt av honom men börjar ändå fundera på om det verkligen är så här jag vill leva, om det är så här mitt förhållande ska vara. Jag grubblar mer och mer och vet verkligen inte om jag kan nöja mig med detta.
Oh well, vi har bokat en resa till Italien idag i alla fall. I love Ryan Air. 600 spänn tur och retur till Milano.
Jag orkade i alla fall gå och ta ett glas vin i fredags (4) och därefter äta en fantastisk oxfilé på Grodan. Det är inte särskilt ofta jag blir imponerad av köttillagningen på restauranger men den här var ljuvlig. Alldeles jätteblodig. Mmmmm. Sen åkte vi hem och däckade före tio, helt slut, i Loverboys säng.
Och i lördags fikade vi med Loverboys mor, och jag börjar känna mig ganska avslappnad faktiskt. Det var rätt trevligt och sen fick den kära pojkvännen springa hem och göra sig fin inför ett bröllop bara han var bjuden på. Han kan verkligen inte passa tider, och det kryper i hela kroppen när jag ser hur han tar evigheter med tid på sig att fixa någon liten grej, när han redan är 10 minuter sen. Men det är inte min business så jag sitter på händerna, och biter ihop tänderna för att låta bli att kommentera. På kvällen var jag på middag med massa gamla universitetskompisar, det var fantastiskt roligt som vanligt och jag raglade hem halv fyra efter att väntat på en taxi utomhus i 15 minusgrader och nylonstrumpor. Och Loverboy var redan hemma. På söndagmorgonen frågade han mig varför jag hade ringt honom tre gånger på lördagsnatten. Mycket märkligt, jag försökte ju hooka upp med honom men han kom hem alldeles för tidigt för att vara bröllop och sov djupt. I min enfald hade jag ju hoppats på att han skulle ringa mig på hemvägen. But no.
Och det är mycket de där små sakerna som gör mig ledsen, och framförallt missnöjd. Jag tänker på honom hela tiden och längtar ständigt och för mig är det självklart att pussa hej då när jag går, ringa om vi är ute på var sitt håll och försöka träffas, eller bara allmänt vara angelägen om att få tillbringa tid tillsammans. Det gör mig ledsen att det inte är viktigt för honom.
Sen hängde vi mest på stan, och med kompisar igår, och lagade middag och kollade på TV på kvällen. Mysigt men jag börjar bli riktigt trött på att mina behov av fysisk kontakt inte alls överensstämmer med hans. Jag är besatt av honom men börjar ändå fundera på om det verkligen är så här jag vill leva, om det är så här mitt förhållande ska vara. Jag grubblar mer och mer och vet verkligen inte om jag kan nöja mig med detta.
Oh well, vi har bokat en resa till Italien idag i alla fall. I love Ryan Air. 600 spänn tur och retur till Milano.
posted by Bitter at 15:29
1 Comments:
mmm,.. känner igen det där. min historia slutade med att jag nådde till en gräns där det var bra. det räcker nu. och det var absolut rätt beslut för min del, men jag tror att man måste vara helt säker på sin sak, no regrets. =) grubbla på du, grubbla är bra!
Skicka en kommentar
<< Home