At home at last

Sitter återigen på min ö. Jag har längtat den.
Men innan dess omtumlande saker. Jobbet givetvis, så vansinnigt roligt. Jag längtar nya tider. Längtar inte stanna kvar en månad till. Men det går nog det också.

Rimini en vecka med A. Varmt, roligt, vackert. Kanske inte allt, kanske inte Rimini, men Venedig definitivt. Vi har ätit druckit, blivit avslängda italienska lokaltåg, frotterat oss med italienare, legat bakfulla på solstolar. You know. Charter en masse.

Men nu hemma, och det är också bra, fyra dagar kvar av semestern, och avslutning av det gamla livet. Det funkar. Jag har landat.