Fint och ångest

Ja inte kan jag påstå att det har lugnat ner sig med jobbet, tvärtom, men någon paus måste man ju få. Så ikväll kommer min kille och min pappa och äter potatismos och ostspäckad falukorv. Barndomsmat.

Fast när han kom hem i lördags från NY, så pirrade det faktiskt i magen när jag såg honom. När han kastade sig om min hals. Och fast vi var dödströtta, åt middag väldigt tidigt, somnade i soffan och sov 13 timmar i sträck var det två väldigt fina dagar. Jag visste inte att jag hade längtat så mycket.

Och igår fick fem personer sparken från jobbet. Inte kul. Väldigt väldigt synd om dem. Och jag fick megaångest och det lär dröja innan den försvinner. Fy fan. jag är åtminstone kvar. Än så länge.