Så menade jag ju inte alls

Så klart det finns många som sitter vid datorn, som jag igår, som jag så många gånger förr. Menade alls inte så. Men av den trogna kärnan, där alla var singlar, alla delade livet mellan jobbet, krogen och datorn, är inte så många kvar. Kanske ingen. Av min kärna alltså. Och det gör mig väldigt väldigt glad, alla mår så ljuvligt fint. Min reflektion vara bara den; vi lever inte samma liv längre. Och det är bra. Fast lite nostalgisk är jag. Jo, jag är nog det.