Prestationspanik

Det är faktiskt alldeles pinsamt. Jag är fortfarande fjorton år, livrädd för att göra fel, att göra bort mig, för vad ska folk tänka? Alltså, jag har varit på spanskakurs, för första gången idag. För ca 14 år sen lästa jag spanska på Universitetet, och var hyfsat grym. Det är jag inte längre, men varje gång, varje gång jag skulle prata idag bultade hjärtat hårt och jag fick svårt att säga det jag skulle, det blev inte fel, men nästan, varje gång. Trots att jag var typ bäst, fick jag totalångest för att jag inte skulle vara det. Måste ta upp det här med mitt psyko när hon är tillbaka från sin mammaledighet. Det är ju gräsligt.

Förutom svettreaktioner har jag mest hängt med min DJ, han är här nästan jämt, och det är så väldigt, väldigt underbart att somna i hans armar varje natt. Det är på något sätt en ny fas nu, en bättre, tryggare och mycket mer loving. Vill hålla hårt i det.

Men annars längtar jag mest till bokmässan i helgen. Oh ja, roly roly.