Gammal är jag nu

Att åldern kryper på mig blir mer och mer uppenbart varje helg. Det är nu officiellt bevisat att jag inte orkar så som förut, helgerna bli nu istället en enda lång konvalescensperiod. Man ska inte åka på konferenser som avslutas med kräftskivor. Inte. Då straffas man med sängliggande och apati, i flera dagar. Måste göra något åt detta. Längtar efter pigga helger, där jag går upp klockan nio, motionerar lite grann, går på museum och umgås med skojiga människor. Inte sådana då jag ligger i sängen till ett, äter frukost och sedan kryper tillbaka under täcket.

Fast trots tröttheten kunde jag äta middag med familjen och den snygge mannen igår. Mysigt men lätt apatiskt.

Och inte blir det bättre framöver, överaskningsfest för Stockholms Finest på fredag, som han redan vet om, och helgen därefter bokmässa. Jeesus. Det blir tungt. Men förbannat roligt.