Fan vilken dag

Varje gång jag springer på lunchen är jag helt utmattad resten av dagen efteråt. Under tiden, medan jag plågar mig själv där på löpbandet tänker jag, åh så härligt det kommer bli efteråt, vad smal jag kommer bli, vad stolt jag kommer att bli över mig själv, yada yada. Sen sitter jag helt utmattad hela eftermiddagen, med eftersvettningen och skakande ben och längtar bara hem till sängen och eftermiddagsluren. Fy fan. Fuckar hela arbetsdagen.

Och jag är så förbannat less på att aldrig träffa min kille, konstiga arbetstider och saker som bara måste göras. Det är alltid saker som måste göras, och då sitter jag hemma som en idiot utan något att göra, bara för att JAG inbillat mig att vi skulle hänga. Och man får tydligen inte planera heller, för det är så jävla jobbigt, och jag har fan ingen aning bla bla. I denna stund nu säger jag upp mig som projektledare för den här relationen så får vi väl träffas någon gång i vinter när våra agendor inte krockar.