Ett litet lyckoinlägg

Helgen var bara en enda stor orgie i lycka. Mycket pojkvänstid, fantastiska, underbara Popaganda, roliga människor, god mat. Kärlek helt enkelt. Men misstänker att jag börjar bli för gammal för sådana är maraton. Kroppen säger nej tack. Och det är kanske dags att börja lyssna på den. Jag försöker, det gör jag verkligen. Jag tränar ju till och med.

Och ibland blixtrar det till så fint, min kille säger helt rätt saker vid precis rätt tillfälle. Det osäkra hjärtat hoppar till och fy fan vad fint det är. Det gör att det funkar att ses enbart på helgerna, det gör det faktiskt.

Och på jobbet går det faktiskt BRA! Jag får mer ansvar, jag tar mer ansvar själv, jag har saker att göra, och jag ramlar hem utmattad, dödstrött. Fast det börjar bli kul på riktigt. Äntligen.