När rädslan är större än lyckan
Jag blir liksom bara mer kär hela tiden, det går defintivt inte över, det blir bara mer.
Men ju kärare och lyckligare jag blir desto räddare blir jag också. Alldeles livrädd faktiskt. Och anstränger mig febrilt, kanske mest i tanken just de här veckorna, att skapa, behålla, upprätthålla ett tillräckligt bra, aktivt, och roligt liv vid sidan av. Behovet av det blir starkare för varje lycklig sekund jag upplever. För tänk om. Tänk om.
Han försvinner.
Inte för att det går att gardera sig, oh no, jag vet så väl, men försöka ska man väl ändå.
Väl?
Men ju kärare och lyckligare jag blir desto räddare blir jag också. Alldeles livrädd faktiskt. Och anstränger mig febrilt, kanske mest i tanken just de här veckorna, att skapa, behålla, upprätthålla ett tillräckligt bra, aktivt, och roligt liv vid sidan av. Behovet av det blir starkare för varje lycklig sekund jag upplever. För tänk om. Tänk om.
Han försvinner.
Inte för att det går att gardera sig, oh no, jag vet så väl, men försöka ska man väl ändå.
Väl?
posted by Bitter at 20:56
1 Comments:
Länge sen jag var inne här, jättebra att läsa nu på tråkiga jobbet ju :)
Jag känner igen dina tankar så väl. Men, han kommer inte att försvinna. Han är jättekär i dig. Men smart ändå att fixa roligt liv vid sidan av, så som du tänker, det vinner du bara själv på dessutom :)
kram från din vän S
Skicka en kommentar
<< Home