Hata oro

Måndagar suger ju alltid. Men den här suger lite lite mer än de andra faktiskt. Det är så många jobbiga grejer på jobbet. Inte så att jag har för mycket att göra, men det är de tråkiga surdegarna kvar nu, och sen vet man aldrig om man har gjort så bra det bara går. eller, jag tycker det, men tycker de andra det. Aldrig en enda lugn stund utan oro. Jag är så jävla jävla trött på att oroa mig. Jag vill vara fri från sånt, bara leva varje dag i taget. Det verkar vara omöjligt. Outhärdligt.

Sen får jag inte träffa min kille på väldigt väldigt länge, 13 dagar. Typ. Förutom på nätterna men då sover åtmintstone jag. Jag vill verkligen kunna ha lite frid och ro i själen men det verkar inte vara för mig. Visserligen ska jag ha semester hela nästa vecka, det kommer bli alldeles underbart att få sova ut, men blä vad jag hatar att oroa mig. Bläbläblä