En skiftande dag

Först började dagen så fint. En oändlig dag, i solen. Tänkte jag. Sen kryp ångesten på mig, jag tänkte för mycket på jobbiga saker, stängde in mig i ett mörkt rum. Men det funkade inte. Drev omkring på gatorna här för att lugna mig och hamnade på något ställe precis här. Läste. Lyssnade på samtal, väldigt deprimerande sådana, ett par som skulle skilja som, som diskuterade vårdnaden om sin ca fem månader gamla dotter.  Högljutt. Så ledsamt och beklämmande. Men läste vidare och fick sällskap av ett par i mina föräldrars ålder. Och plötsligt satt vi i ett bra samtal om litteratur, kanske känslor, och bloggar. Jag gick därifrån glad. Det fanns en mening men den här dagen också. Snart kommer Karin, vi ska gå runt Årstaviken och prata. Jag har längtat.