Stress

Nu kan man säga att jag jobbar för mycket. Har precis klockat in en 16-timmarsdag och mer blir det imorgon. Har ont i magen hela tiden. Men jag tror det går. Värre är faktiskt den där lågkonjunkturen, jag hoppas väldigt mycket på fler uppdrag snart. Är lite orolig. Den här hysteriska stressen kan faktiskt leda till alldeles för lite att göra. Kanske. Ingen jinx eller så. Inte alls. Men inte som för ett år sedan, då var allt givet.

För idag, faktiskt, firar jag ett år på mitt jobb. Det bästa jag haft. Det roligaste, med de bästa arbetsuppgifterna och kollegorna. Trots stressen.

Det hurrar vi för idag. Liksom den fantastiska pojkvännen jag lyckats knipa åt mig, som stödjer mig till fullo i stresstider, som lagar min mat och mina matlådor, som städar vårt hem, som fixar bröllopsgrejerna, och som går och lägger sig flera timmar för tidigt för sitt schema när jag är stressad och ligger och läser och klappar mig på håret när jag ska sova. För att jag blir lugn av det. För att jag behöver honom extra mycket nu. Som köpte blommor idag. Hurra för Andreas som är alldeles perfekt när det krisar.