Mera tankar

Jag vet inte om det verkligen ska vara så här. Dels att jag bara ska blogga om misär när det finns ljuspunkter då och då. Jag klarar ju mig, men ibland känns det långt mellan gångerna.

Trots all oro jag har privat över precis allt möjligt, vänner, Andreas, privata målsättningar osv (de känns väldigt väldigt triviala och mindre viktiga i det stora) så betyder det ingenting. Nothing. Endast jobbfria dagar kan jag stressa privat. Och de är få. Jag är så jävla jävla rädd för kritik, berättigad särskilt men även all den kritik som regnar som faktiskt inte beror på mig. Konsultandet är så jättejätteskoj. Ibland. Ibland dödar den allt som är jag. Det är väldigt kluvet det här. Jag får dåligt samvete över saker jag inte ens borde veta att de existerade. Det kanske är dags med en ordentligt duvning med min psykolog som kan lära mig att sortera. Hmm.

Men skojiga saker då: bokklubben på Rival ikväll, löprundan på lunchen idag, festen i helgen osv osv.