Day 30 – One last moment

13 juli 2010. Vi har precis kommit hem från vårt lite för tidiga bröllopsdagsfirande på Grisslehamns havsbad. God mat, en svit, vin, Eldkvarnkonsert och gruvlig tandvärk. Ett ganska fint dygn även om det var lite synd om mig. Jag hade ont. Jag mådde illa av vinet. Men ändå fint.

Jag fick för mig att jag skulle ta ett graviditetstest, jag kände mig så konstig. Men jag borde inte vara gravid, det borde jag inte. Men testa går ju an. Och så var det positivt. Och jag blev inte glad. Det enda jag tänkte var att den redan var död, som den förra. Eftersom jag hade fått mens som vanligt nästan, borde det varit ett jättetidigt missfall, och testet som bara visade rester av hormonstegringen. Det som borde varit ett glatt ögonblick blev ett sorgset. Vi bestämde oss för att åka upp till gynakuten, för om det var dött ville jag skrapa ut det omedelbart.

Fyra timmar senare får vi se ett bultande v7-hjärta på skärmen. Jag grät nästan lika mycket som när vi var där fyra månader tidigare. Men av andra skäl. Nu är han snart här, Sigge. Snart.