Day 21 – Another moment
Läkaren säger "tvyärr, men jag ser inget hjärta slå".
När vår första bebis dog, och jag verkligen fattade vad som hade hänt. Tårexplosionen. Ett av de värsta ögonblicken i mitt liv. För jag var redan en mamma, även om fostret var yttepyttelitet. Och sen var jag det plötsligt inte längre. Det var svårt att förstå, helt och hållet.
Nu är jag en mamma igen, men jag vet inte riktigt säkert om det kommer en baby. Jag vågar inte riktigt tro det. Även om han påminner mig varje dag om att han är där. Om den här babyn också skulle dö (peppar, peppar), kommer jag ändå att vara en mamma. Det kommer inte att ändras den här gången.
posted by Bitter at 19:06
3 Comments:
Usch så fruktansvärt hemskt. Vilken vecka var du i då?
Fick ni ngn hjälp efter det?
Det var ett tag sedan jag hade "svängen förbi"..
Konstateras kan att jag fortfarande blir alldeles knäsvag av ditt språk och att jag verkligen gillar dig. Samtidigt som jag tror att jag skulle bli lite skrämd av dig "live".. Men på ett bra sätt.
Så glad att Sigge sparkar på och att han snart är här. Att du trivs på ditt (nya) arbete och att du och kärleken är så fina mot varandra.
Du är fantastisk.
C.
Tack för er omtanke! Jag var i v12 när vi fick veta att babyn var död, men den hade tydligen dött 6v före det. Vi fick ingen hjälp att hantera situationen, har för mig att vi erbjöds kurator men att vi tackade nej, men kommer faktiskt inte ihåg. Däremot var personalen väldigt bra när jag först gjorde en medicinsk abort och sedan en skrapning eftersom den första inte fungerade.
C: Jag blir ju generad. Vilka fantastiska ord! Tack för det, jag blir alldeles rörd och glad! Hoppas inte du skulle bli skrämd live, jag är ju inte farlig alls. Bara tjock!
Skicka en kommentar
<< Home