Kommentar ang föräldraledigheten

Det gläder mig MYCKET att det finns så många med vettiga åsikter kring föräldraledighet, så mycket att det får bli ett nytt inlägg istället för att fortsätta i kommentarsfältet. Jag är väldigt glad över alla kommenterar och er syn på det. Jag har visserligen inte varit orolig för vårt val, men det känns skönt att fler blir upprörda.

Majoriteten som kommer med synpunkter är kvinnor runt 40, lite mer kanske. Men inte enbart. En kollega (kvinna, 30 år) sa senast i fredags:

- men du vet ju inte om det kommer att fungera att du ska jobba. Tänk om han får kolik t ex

Det enda som skulle hindra är ju om han är ett sjukt barn eller totalvägrar att ta flaska. Då får vi lösa det på något annat sätt. Visst. Men det finns vägar runt det också.

Och precis som i en en kommentar, så tycker jag att det är märkligt att jag måste gardera mig med "om allt går som det ska", varje gång vi pratar om detta. Det behöver aldrig min man göra. Han är nämligen en modern manlig hjälte. Jag är en egocentrerad affärskvinna utan intresse för mitt barn. Skönt att vi har rollerna klara nu redan.

Hade min man varit den som tjänat mest, hade vi fått många kommentarer om hur vi ska ha råd, och hur det vore bättre att han bara tog sina två månader. För vår ekonomis skull. Nu när det är tvärtom är det ingen som tar upp frågan. Vilket leder till en annan del av den här debatten som jag inte orkar gå in på riktigt just nu, nämligen att vääääldigt många män skyller på ekonomin för att slippa vara hemma. En del kvinnor också, som inte vill dela med sig av föräldraledigheten. Som inte fattar att barnet är viktigare än pengarna. Varje dag. Hela månaden. Och då är det ju märkligt att vi klarar av att dela på ledigheten trots rätt stora skillnader i inkomst.

Oh well. Idag är smärtan större än ilskan så jag lämnar ämnet nu, viss om att jag inte är ensam.