Men det var ju inte riktigt slut...
...för moderkakan satt som berget och efter ett tag blev barnmorskan lite orolig och efter ytterligare ett litet tag sprang de i korridorerna med min säng, Cityakuten-style, upp till operation där åtta personer tog hand om mig och sövde ner mig snabbt som ögat.
Sigge fick vara med sin pappa de tre första timmarna i livet, och även efter det var jag så medtagen och utmattad att de fick vara med varandra än fram till morgonen.
Först dagen efter började jag känna mig lite intresserad av honom och det med råge. Sedan dess har det varit svårt att slita sig.
Vi fick ligga kvar tre dagar, dels för att jag skulle få i mig massor med järn, har dock fortfarande hb på endast 84, och dels för att amningen gick trögt, och för att Sigge har gulsot och ser ut som en engelsman på charterresa, mer röd än gul faktiskt.
Nu trycker vi i honom mat och åker till sjukhuset en gång om dagen för nya prover. Det är ju inget farligt, men måste ändå fixas.
Det är bara några dagar sedan, men känns avlägset, tiden på avd 63. Som har den mest fantastiska personal man kan tänka sig. Blir glad skattebetalare av detta.
posted by Bitter at 16:32
4 Comments:
Grattis till Sigge! Jag var också på avd 63. Dom var så fina där. Allihop. Skönt att du fick bra vård.
Gud vad coolt att du tog dig igenom detta. Och fick en sån fin belöning!
Men måste fråga, hur opererades moderkakan ut då? Kejsarsnitt?
Undrar lite smånojig gravidtjej i v. 33...
Så många tack för alla fina kommentarer jag får av alla!
Operationen var tack och lov inget jag led så mycket av, de var tvungna att gå in med hela handen för att kunna få ut den, vilket inte går att göra om man är vaken (AJ!!!). Så inget nitt, tack och lov. När jag i dimman låg och hörde att jag skulle till operation blev jag helt förtvivlad över att jag skulle bli tvungen att snittas EFTER allt det jobbiga. Tack och lov inte, det hade verkligen varit snopet. Känner inte så mycket av operationen nu heller, endast såren i underlivet och min foglossning som ju sitter i. Oroa dig inte, det är ingen idé. Man vet ju aldrig innan vad som kommer att hända. Det sker det som sker. Men ta smärtlindring. Mycket.
Tack för svar! Puh, vilken lättnad, vad skönt att du slapp snitt.
Skicka en kommentar
<< Home