Alltså, jag gör ju saker också, även om jag mest ligger i sängen och tycker synd om mig själv, med Sigge på mig i olika omöjliga positioner.
I lördags till exempel, var Anna och Henrik här och pratade och drack vin till halv ett. Som förr. Minus barnen då. Så himla roligt att det var värt smärtan dagen efter. Den dagen var inte så aktiv.
Och igår fikade Ida och jag på Louie Louie och det var befriande skönt att diskutera detta nya liv. Hur man gör. Hur man orkar.
Samtidigt som min man är fantastisk så jobbar han för mycket, fortfarande. Det är tungt för honom också, det är svårt för honom att jobba mindre, han har ju ny tjänst som han måste lära sig. Och på fredag kommer den första av hans många pappaledighetsfredagar, och jag ska jobba igen. Ont i rumpan, är det första jag tänker på då. Kommer inte kunna sitta hel dag. Får hitta annan lösning.
OCH! Sigge skrattar mot mig nu och jag är helt galet, förbehållslöst, löjligt kär i min son.
I lördags till exempel, var Anna och Henrik här och pratade och drack vin till halv ett. Som förr. Minus barnen då. Så himla roligt att det var värt smärtan dagen efter. Den dagen var inte så aktiv.
Och igår fikade Ida och jag på Louie Louie och det var befriande skönt att diskutera detta nya liv. Hur man gör. Hur man orkar.
Samtidigt som min man är fantastisk så jobbar han för mycket, fortfarande. Det är tungt för honom också, det är svårt för honom att jobba mindre, han har ju ny tjänst som han måste lära sig. Och på fredag kommer den första av hans många pappaledighetsfredagar, och jag ska jobba igen. Ont i rumpan, är det första jag tänker på då. Kommer inte kunna sitta hel dag. Får hitta annan lösning.
OCH! Sigge skrattar mot mig nu och jag är helt galet, förbehållslöst, löjligt kär i min son.
posted by Jenny at 09:45
8 Comments:
Det är ju det där med flexibilitet. Jag trodde en gång i tiden att jag kunde umgås med alla människor och att jag kunde klara allt. Det kunde jag inte. Men efter hand har jag lärt mig. Man behöver inte göra allt. Man kan göra saker på så många lika sätt. Det verkligt svåra tycker jag är att tänka om. Planera för en sak och sedan tvingas tänka om! Så svårt. Men när man hittar det där lilla kryphålet, eller rättare sagt den där glipan till något nytt "tänk", så lycklig man blir tycker tanten!
Argh, du är inte Bitter längre, utan Jenny. Är det meningen att man skall veta vem du är nu?
Nej, det är inte meningen även om en del vet det. Vill gärna hålla min arbetsgivare utanför det här. Jenny har det bara blivit för att jag varit lat ibland.
Men man ser ju direkt vem din arbetsgivare/du är genom några enkla klick; om du inte vill ha det så/vet det, vill säga.
Men bara om jag kommenterat någonstans väl?
Darn! Såg inte att ALLT kom upp när jag bjöd in min gmail till bloggen. Borta nu. Hoppas ingen skada skedd, även om det inte är några direkta hemligheter jag skriver här vore det ju fint med ett eget rum, som jobbet inte ser. Fattar INTE hur jag kunde vara så slarvig, när jag tänker efter vet jag ju att det funkar så. Oh well
Ha, ha jag har plöjt din blogg från början till slut (har tagit några dagar- ja jag har lite att göra på jobbet!) Jag älskar det och det har varit som att läsa en roman. Sen när jag insåg att jag kunde se vem du var och stalkade lite så...ja kändes så märkligt att du var en riktig människa, se hur du o din man ser ut och så...men men. jag fortsätter läsa och jag gillart! kram.
Tack så mycket. Blir löjligt stolt nu. Som en roman! VA!
Skicka en kommentar
<< Home