Smärtor, återigen

Funderar lite på hur länge man ska ha kroniska smärtor för att det ska bli en del av ens vardag. Jag kommer på mg själv med att röra mig på särskilda sätt, omedvetet, för att undvika att det gör ont. Ibland gör det jättejätteont och jag tänker knappt på det. Som en del av livet. Inte så roligt. Denna vecka är det både sjukgymnast och naprapat, och jag BESTÄMMER att det ska vara mycket bättre till helgen. Tänker inte åka hem från skärgården utan att ha målat en vägg. Vill så väldigt gärna komma igång, leva som vanligt.
*gnäll*