Allhelgonahelgen

Den började ju så bra - med visionen om tre lediga dagar. Vila, och ännu lite mer vila. Och jodå, det blev vila. Massor.
Barnen tiggde mängder av godis, tyvärr åt jag också mängder av godis. Ångrar det lite för det är ju bara gott i början. Efter tiggeriet gick vi hem till våra grannar Tove och Jonas och åt ost. Som ju är lite godare godis.
Och både lördag och söndag gick jag långprommis med Sara och Tove, mina bästa grannar. Det var skönt att komma ut och livsnödvändigt att få prata och skratta mycket.
Igår gick jag direkt från promenaden till ett vidrigt jobbigt träningspass. Har svårt att gå idag. Och direkt från träningen, utan att passera dusch, åkte vi in till stan, lämnade barnen hos mina föräldrar och gick på bio. Downton Abbey-filmen. Den var väl gullig. Men under filmen slog världens värsta migrän till, och när vi kom ut klarade jag inte av att gå hem till mina föräldrar så min man fick peta in mig i en taxi och så fort jag kom fram låg jag ömsom på toaletten och kräktes, ömsom i mammas säng med armarna runt huvudet och grät av smärta. Det var vidrigt.


Efter att treon tagit udden av kanske 5% av smärtan körde hon oss hem och jag tog migränmedicin och kröp ner i ett väldigt hett bad, kräktes lite över badkarskanten bara. Sen stoppade mamma ner mig i sängen och tre timmar senare hade jag ännu inte lyckats somna men migränen hade minskat med kanske 50% och jag lyckades peta i mig lite knäckebröd.


I morse var det borta. Tack och lov, för denna gång var verkligen hemsk. Så hemsk. Går omkring och känner mig helt bakis idag, med en hjärna som är suddig. Och så är jag vansinnigt trött. Låter dagen gå på jobbet så att jag kan få gå hem och lägga mig väldigt tidigt och hoppas att jag är som vanligt imorgon.